Så har det blivit en Hugo-kudde också; sydd på samma sätt som den föregående kudden med Ellen på. Så här i efterhand tycker jag nog att den bild som jag valde att överföra på den här kudden passar väldigt bra; det ser nästan ut som om Hugo tittar ut ur kudden, och han ser precis lika söt och nyfiken ut som han en gång var. De båda kuddarna har jag nu i min TV-soffa, och jag lutar mig emot dem så gott som varje kväll, så det skall bli intressant att se hur pass väl trycken kommer att hålla med tiden. De tycks mig vara hållfasta, men frågan är om de kommer att hålla för dagliga påfrestningar under lång tid. Om ett par år kommer jag kanske att veta svaret...
![]()
På baksidan har jag sytt fast en liten lapp som anger vem som har sytt kudden, inte så mycket för min egen skull utan mer för att eftervärlden skall få en ledtråd till vem som har gjort den. Vi har en del ärvda textilier såsom dukar och trasmattor som ingen vet vem som har tillverkat, så jag skulle önska att mina förfäder hade gjort detsamma med sina arbeten. Det hade varit roligt att veta vem som har tillverkat vad.
