Quantcast
Channel: Halmoxen
Viewing all 193 articles
Browse latest View live

Om lappsömmade kuddar av gamla slipsar

$
0
0
Här kommer äntligen fortsättningen på den spännande cliffhangern angående vad det blev av det här påbörjade projektet. Det blev nämligen två slipskuddar. Slipsar brukar det som bekant finnas gott om i second hand-butiker, och om man har tur kan man få dem för en riktigt billig penning. Jag plockade på mig ett antal ur en fyndlåda, och fick betala blott tio kronor styck för dem. Efter att ha tvättat dem skar jag dem i bitar med hjälp av skärunderlag och rullkniv, nålade och sydde sedan ihop remsorna på maskin.

Den uppmärksamme ser ju att mina maskinsömnadsskills verkligen inte är någonting att skryta med; sömmarna är ju inte helt raka överallt, precis. Och då har jag ändå sprättat upp och gjort om flera gånger. Men som sagt; träning ger färdighet, och det är väl det jag får fortsätta att göra; träna, träna, träna.

Jag kantade mina hopsydda slipsremsor med det mörklila kjoltyg som jag tidigare har använt till bland annat det här armbandet, och till baksidestyg användes en överdel som kom från second hand-butiken. Baksidestyget visade sig dock vara väldigt stretchigt, vilket inte precis förenklade arbetet, men till slut och efter många om och men lyckades jag sy ihop det så att det såg någorlunda hyfsat ut.

Och så här blev då mina färdiga slipskuddar. Visst är de lite sneda och vinda, det kan jag inte förneka, men jag tycker ändå att de blev ganska så lyckade. Framförallt tycker jag om färgerna; de kommer att lysa upp även det mest tråkiga soffhörn. Och så är det ett bra återbruksprojekt, dessutom. Visserligen är mina innerkuddar nyköpta så erkännas bör att det i mitt fall inte är återbruk fullt ut. Men i alla fall nästan.

I hörnet på varje kudde sitter förstås en liten namnlapp där det framgår vem som har sytt kudden. Sådana lappar uppmanar jag verkligen alla som syr att använda sig av (eller om man kan brodera sitt namn är det förstås ännu bättre), ty annars kommer ingen i framtiden att ha en aning om vem som har tillverkat vad...

Om en påbörjad sjal i egenfärgat garn

$
0
0
Jag provade att färga ett entrådigt ullgarn för några helger sedan, och lyckades få till en blå-lilamelerad färg som jag blev riktigt nöjd med (erkännas bör dock att färgerna ser skarpare ut på bilden än vad de gör i verkligheten). Jag färgade med äggfärger enligt den metod som har beskrivits hos Husmorsskolan, och det var riktigt roligt att färga själv, måste jag säga.

Jag har börjat sticka en sjal av mitt egenfärgade garn, och har nog vid det här laget stickat ungefär hälften. Jag valde dock att använda mig av ett mycket enkelt hålmönster, eftersom det mer komplicerade mönster som jag först hade tänkt mig inte syntes ordentligt med det melerade garnet. Ett sådant mönster får jag spara tills jag har ett enfärgat garn att sticka sjalar av...

Om det yllebroderade armbandets färdigställande

$
0
0
Mamma sydde för ett tag sedan ett yllebroderat armband, och efter att ha legat på vänt ett tag har det nu slutligen monterats och färdigställts.

Armbandet har fodrats med svart bomullstyg och knäpps med två stora tryckknappar. Det visade sig vid monteringen att ylletyget var ett väl kraftigt tyg att sy armband av, och det gjorde armbandet blev lite i tjockaste laget.

Det är ganska varmt att ha det på sig och därför är det inte precis ett passande sommararmband, men till den kalla vintern kommer det nog att bli desto mer användbart.

Den uppmärksamme ser naturligtvis att armbandet är lite snett och vint, men för att vara ett första försök tycker vi att det blev förhållandevis bra ändå. Nu återstår bara att se vad nästa yllebroderi-projekt kommer att bli; förmodligen kommer det att bli någonting lite större än detta. 

Om mitt senaste second hand-fynd

$
0
0
Som jag tidigare har avslöjat är jag synnerligen förtjust i gamla broderade bonader, och särskilt då sådana med religiösa budskap. Den här hittade jag i second hand-butiken häromveckan och den blev min för sextio kronor. Så förfärligt gammal är den kanske inte nödvändigtvis, men stilen är att betrakta som gammaldags i alla fall. Jag tänkte dock vänta med att hänga upp den på väggen tills det går mot mörkare och kallare tider, ty den ser onekligen mer julig än somrig ut till sitt utförande. Så i väntan på vintertider får den tillfälligt förpassas till garderoben.

Om arbetet med den virkade filten

$
0
0
Min virkade lapptäcksfilt fortsätter att växa, och den har nu blivit ännu lite större. Arbetet går dock inte särskilt fort framåt; jag har ju virkat sexkanter i snart två år och det kommer nog att ta minst ett eller två år till innan arbetet blir klart. Å andra sidan är det ingen brådska utan det får ta den tid det tar; jag virkar bara på min filt när jag har lust, vilket innebär att jag ibland virkar på den varje kväll medan den andra gånger kan ligga orörd under flera månader. 

Det är kanske svårt att utifrån en bild bedöma hur stor den har blivit, men den är i alla fall så stor att jag kan breda den över mig när jag ligger i soffan och ser på TV eller vilar middag, och den täcker mig ända från fötterna upp till axlarna. Så storleksmässigt börjar den närma sig målet, åtminstone på längden.

Själva virkandet av sexkanter är ett ganska så roligt handarbete, men det tråkigaste (eller tôligaste som det heter på min dialekt) med alltihop är förstås att fästa alla lösa trådar som uppstår vid garnbyten. Det är inte min favoritsysselsättning, precis. Jag försöker dock ta några i taget och se till att fästa dem under arbetets gång, så inte jag sedan i slutet av arbetet sitter med en färdigvirkad filt och tusentals lösa trådar att fästa. Det vore inte roligt...

Om tenntrådsarmband med gula glaspärlor

$
0
0
Gult har de senaste åren blivit till en riktig favoritfärg, så nu har jag tillverkat ett tenntrådsarmband dekorerat med gula glaspärlor. Själva modellen har jag använt mig av förut, bland annat är det här armbandet gjort på samma sätt, men valet av pärlor och färgen på dessa är förstås inte desamma.

Enligt min mening är det roligaste med att göra tenntrådsarmband det faktum att man får prova nya saker; man kan experimentera med olika flätor, bredder, färger och material. Att serieproducera likadana armband är således ingenting för mig. Dock kan det vara bra att ha en del modeller som man vet fungerar och som är lätta att anpassa till exempelvis pärlor av en viss sorts storlek eller flätor av ett specifikt slag. Och denna modell får nog anses vara en sådan...

Om arbetet med att pärlsticka handledsvärmare

$
0
0
Den lite kyligare väderleken gör att behovet av varma handledsvärmare kommer allt närmare. Detta par arbetar mamma för tillfället med. Handledsvärmarna stickas med ljusrosa pärlor och mörkrosa garn och har en smal bård i ett ganska enkelt men effektfullt mönster.

Att sticka handledsvärmare med pärlor är inte alls särskilt svårt; faktum är att det är betydligt enklare än vad det kanske ser ut. Alla maskor stickas räta vilket innebär att man bara behöver hålla reda på var i mönstret man skall sticka in pärlorna, och det är en ganska enkel sak om man har ett okomplicerat mönster som det här att följa. För en nybörjare i pärlstickning kan således en handledsvärmare med ett mönster som detta vara passande att prova på som ett första projekt.

Om stickade handledsvärmare i rött och mörkgrått

$
0
0
Dessa handledsvärmare är stickade i ett tjockt Lovikka-liknande garn i färgerna rött och mörkgrått. Mönstret är mycket enkelt; man lägger upp ett ojämnt antal maskor och stickar sedan flerfärgsstickning med två maskor av varje färg, vilket gör att mönstret förskjuts vid varje varv. Att sticka handledsvärmare i ett så här tjockt garn går riktigt snabbt; detta par tog inte särskilt lång tid att färdigställa.

Både det röda och det mörkgrå garnet är rester som har blivit över från andra projekt, och just handledsvärmare är utmärkta att ta till när man vill tillvarata överblivna restgarner. Det ger dessutom tillfälle att prova på nya mönster och tekniker; en handledsvärmare är ju så liten att om det skulle visa sig att det inte blir lyckat så går det ju snabbt att repa upp arbetet. Så nu skall jag ta tillfället i akt och försöka experimentera fram några fler handledsvärmare i restgarner. Om dessa kommer att bli lyckade eller ej återstår ännu att se...

Om mörkrosa handledsvärmare med ljusrosa pärlor

$
0
0
Så har detta par handledsvärmare, som jag tidigare har bloggat om här, också blivit klara. De är stickade i ett mjukt alpackagarn och har ett mönster som är enkelt och lätt att sticka; ett som jag tidigare har påpekat mycket passande mönster för den som är nybörjare på pärlstickning, således.

Pärlmönstret må vara enkelt men det gör inte dessa handledsvärmare på något vis sämre än sådana som har ett mer komplicerat mönster. Ibland kan det enkla vara vackert nog. 


Just nu är både mamma och jag i handledsvärmartaga, och i synnerhet mamma tillverkar sådana på löpande band. Det gör att det förmodligen kommer att figurera en del handledsvärmare här på dessa sidor under den närmaste framtiden. Det blir gärna så när man låter lusten och viljan styra ens handarbete; man fastnar för en viss sak under en period och tillverkar då mycket av det. Och just nu är det handledsvärmare som gäller i detta hus.

Om mitt färdiga stjärntäcke

$
0
0
Om arbetet med mitt stjärntäcke har jag tidigare skrivit ganska mycket på dessa sidor, bland annat här och här. Täcket färdigställdes för ett ganska bra tag sedan; någon gång under våren 2013. Dock hade mitt bloggande tillfälligt tynat av under just den tiden, så något inlägg om hur täcket blev när det var färdigt gjordes aldrig. Nu tänkte jag ett och ett halvt år senare reparera den skadan; bättre sent än aldrig, som det brukar heta.

Så här blev alltså mitt färdigställda stjärntäcke till sist. Alla tyger i stjärnorna är antingen rester efter andra sömnadsprojekt eller återbrukade från gamla kläder, gardiner, lakan, örngott, etc., medan det svarta bottentyget och tyget till den vinröda kanten är nyinköp. Alla lappar är sydda för hand runt pappmallar medan kviltningen samt sömnaden av kanten och baksidestyget har gjorts på maskin.

Jag funderade länge på huruvida jag skulle kanta täcket eller inte och vilken färg den eventuella kanten då skulle ha, och till slut bestämde jag mig för en smal vinröd kant. Lärdomar som jag har dragit av det valet är att det inte är så klokt att ha en alltför smal kant om man inte kan sy rakt på symaskin (vilket jag är rätt dålig på), ty det syns väldigt väl att det är snett om kanten är alltför smal. Har man istället en bred kant blir ojämnheterna mindre synliga.

Det roliga med lapptäcken är som så ofta att kunna använda och återbruka tyger som man har sparat och känner igen från förr, och i det här lapptäcket finns många bitar ur mitt liv med. Tyget med både ränder och blommor i stjärnan till vänster kommer från en klänning som mamma sydde till mig när jag bara var något år gammal. Det småblommiga tyget med blekgul botten i stjärnan i mitten kommer från ett draperi till ett toalettbord som jag hade när jag var kanske tio år. Mormor sydde draperiet och jag kände mig så vuxen som hade ett eget toalettbord. Det vita tyget med blå blomrankor i den högra stjärnan kommer från det första paret gardiner som jag köpte när jag flyttade hemifrån till egen lägenhet en gång i tiden.

Alla tyger har jag dock inte använt själv utan en hel del har jag fått av människor i bekantskapskretsen. Det gör att inte bara jag själv och mitt liv är representerat i täcket; även tyger från olika släktingar finns med. Bland annat finns bitar av morfars skjorta, min fasters kjol, mammas solblekta gardiner, min systers gamla påslakan och mormors blus med i täcket.

Baksidestyget består av två gardinlängder som jag har köpt i second hand-butiken. Det var med nöd och näppe som tyget räckte på längden, men ibland har man tur och det visade sig vara precis tillräckligt.

Och en liten katt kom med i ett hörn av täcket också. Tyvärr har vi ingen katt i detta hus längre, så i brist på bättre fick jag sy in en katt med både bjällra och rosett i täcket istället.

Nu när stjärntäcket är avslutat och klart för längesedan så borde jag förstås ha ett nytt lappsömnadsprojekt på gång, men just nu syr jag inte på något sådant alls. Istället har den här filten fått inneha rollen av ett lapptäckesprojekt, även om den råkar vara virkad. När den är klar (eller kanske innan dess) blir det nog dags för ett nytt handsytt täcke igen. Det är inte utan att jag känner mig lite sugen nu när jag har fotograferat och skrivit om detta. Och tygrester har vi gott om; det finns nog material till rätt många täcken i mina gömmor...

Om kreativt skapande

$
0
0
I detta hus pågår just nu ganska mycket kreativt skapande, förutom handledsvärmarstickande och sexkantsvirkande så ägnar vi oss för tillfället åt tillverkning av karottunderlägg. Dessa är tillklippta av grov militärfilt med en vanlig mattallrik som mall. Motiven av kardad ull torrtovas på militärfilten och vi använder bland annat pepparkaksmått som mallar för de olika figurerna. Sedan skall varje underlägg sys i hop med en baksida och stoppas med ull, likt det karottunderlägg som vi tidigare har visat här. Fortsättning följer...

Om handledsvärmare med guldgula pärlor

$
0
0
Mamma fortsätter på handledsvärmartemat och här syns det senast tillverkade paret. Dessa är pärlstickade i ett beige alpackagarn och har en bård av guldgula glaspärlor.

Då det börjar bli allt kyligare ute är det verkligen dags att använda sina handledsvärmare, åtminstone om morgnarna då det är som kallast. Det är sedan enkelt att ta dem av sig när det blir varmare fram på dagen, och man kan lätt och behändigt stoppa ner dem i handväskan utan att de tar någon större plats. Ett alldeles utmärkt höstplagg!

Om arbetet med lapptäcksfilten

$
0
0
Här ligger ett gäng färgglada restgarner och väntar på att bli ihopvirkade till sexkanter. Alla dessa smånystan har blivit över efter tillverkning av till exempel sjalar, handledsvärmare, vantar, etc., och skall nu få nytt liv i min virkade lapptäcksfilt.

Filten fortsätter att växa, sakta men säkert, och jag börjar fundera på när det kommer att vara dags att avsluta den. Skall den vara så stor att den även går att använda som överkast på sängen? I så fall återstår det att virka många många sexkanter innan jag blir klar med den. Eller skall filten vara av en lite mer behändig storlek och lagom för att bara dra över sig då man ligger i soffan och tittar på TV? I så fall är det nog dags att börja tänka på att avsluta den snart, för den storleken börjar den helt klart närma sig. Och hur skall jag då göra med kanten? Skall den vara lila som jag först hade tänkt mig eller skall jag göra på något annat sätt? Skall den vara vågig eller rak? Bred eller smal? Frågorna är många och jag funderar vidare...

Om en enkel väska av ett broderat spjällband

$
0
0
Jag behövde en liten och behändig väska att lägga min mobiltelefon och mina nycklar i när jag går skogspromenader. Jag hade förstås bara kunnat gå till väskbutiken och införskaffat en sprillans ny väska, såsom de flesta människor antagligen gör när de har behov av en, men istället gick jag till second hand-butiken och köpte ett broderat spjällband. Sådana brukar det ibland finnas gott om på loppisar och man kan ofta få dem för en mycket billig penning, antagligen på grund av att få människor idag har en kakelugn hemma och därmed inte heller har något behov av att dekorera med spjällband. 

Just det här spjällbandet är broderat med ullgarn i vackra klara färger, främst brunt och orange, och det är dekorerat med en garntofs längst ner. 

Genom att vika spjällbandet i tre delar och sy ihop det för hand med extrastark sytråd i sidorna blev det till en liten enkel återbruksväska. Den nedre, kilformade delen fick bli väsklock och den orange tofsen fick sitta kvar som dekoration.

Spjällbandet var redan fodrat med ett brunt bomullstyg och det lät jag sitta kvar och bli till foder i väskan. Som axelrem sydde jag i ett brett svart och mycket enkelt bomullsband, och det är så långt att jag kan bära det korsat över bröstet om jag vill. Egentligen skulle det kanske ha passat bäst med ett brunt band med tanke på att huvudfärgen i väskan är just brun, men det svarta bandet var vad jag hade hemma så då fick det duga.

Slutligen sydde jag i en en stor tryckknapp för att kunna stänga locket ordentligt och inte behöva riskera att saker och ting faller ur.

Detta blev en både billig och mycket lättsydd väska som fungerar alldeles utmärkt till det avsedda syftet, det vill säga rymma mina värdesaker på skogspromenaderna. Det faktum att väskan är sydd av ett återbrukat broderi gör förstås inte saken sämre eftersom det gör den miljövänlig, och så gillar jag det faktum att den är den enda i sitt slag och att jag därmed inte riskerar att stöta på någon annan som har en precis likadan. Nu brukar jag i och för sig inte möta någon människa alls på mina skogspromenader, så oavsett vilken väska jag har med mig finns det ingen större risk att jag träffar på någon med en likadan...

Om ett mobilfodral av sexkantiga tyglappar

$
0
0
Jag hade inte haft min nya mobil mer än någon vecka förrän jag fick se att den hade fått en liten repa i skärmen. Jag insåg då att jag behövde ett fodral för att skydda den från ytterligare repor, så jag sydde ihop ett enkelt sådant på en kväll.  

Fodralet är tillverkat av jag av små tygbitar av bomull som jag har sytt ihop för hand runt ganska små sexkantiga pappmallar. Jag hade ingen direkt tanke bakom vilka tyger och färgkombinationer som jag skulle använda mig av, utan det handlade bara om att sy ihop ett funktionsdugligt fodral så snabbt som möjligt. 

Därefter sydde jag ihop fodralet på symaskin, vilket gjorde att det blev en tydlig söm på baksidan. Inuti är fodralet fodrat med enkel röd lakansväv för att göra det lite stadigare och tjockare och därmed kunna skydda mobilen ännu bättre mot repor. 

Nu har jag således ett färgglatt mobilfodral som fyller sitt syfte, och därutöver är det också unikt och personligt i det avseende att ingen annan har ett likadant. Dessutom var det väldigt lättsytt. Tanken är dock att vi skall tillverka ett mer arbetat och förhoppningsvis lite finare fodral till mobilen framöver; vi har lite planer på någonting yllebroderat. I väntan på det får dock detta duga...

Om svarta handledsvärmare med röda glaspärlor

$
0
0
Den lite kyligare väderleken gör att behovet av varma handledsvärmare fortsätter att växa. Själv har jag kommit av mig med mitt handledsvärmarstickande för tillfället, men mamma är fortfarande i full gång.

Här syns det av henne senast tillverkade paret. Det är stickat i tunn alpacka på 1,5 mm tunna stickor med ett ganska glest mönster av röda glaspärlor. Pärlmönstret är som så ofta egendesignat, och det ritades upp på ett rutat papper innan stickningen påbörjades. Att rita egna mönster till handledsvärmare är som jag har påpekat förut inte särskilt svårt, och det gör dessutom arbetet roligare. Det är ju betydligt mer tillfredsställande att sticka efter ett mönster som man har hittat på själv, åtminstone anser jag det...

Om tovade karottunderlägg i mängder

$
0
0
Som jag har berättat i ett tidigare inlägg så håller vi i det här huset på med många olika former av kreativt skapande, varav ett nu på sistone har varit tillverkning av karottunderlägg. Att göra sådana var riktigt roligt så vi gjorde ganska många av bara farten, och nu har vi fått en hel uppsättning av underlägg klara. 

Som jag tidigare har nämnt så består karottunderläggen av grov filt, köpt på ett överskottslager för många år sedan, och av denna filt klippte vi rundlar med en vanlig tallrik som mall. På dessa har sedan motiven nålfiltats. En del motiv gjordes med pepparkaksmått som mall, andra med inspiration från mönsterböcker och några är helt eget påhitt. Vi har sedan nålat ihop framsidan med en odekorerad baksida, och emellan dessa båda har vi lagt lite kardad ull som stoppning.

Inuti stoppningen strödde vi också lite torkad lavendel. Att använda sig av sådan är givetvis ingen nödvändighet, men vi råkade ha det hemma så vi lade det i stoppningen. Och lavendel gör att det doftar gott av underläggen, i alla fall.

Sedan syddes de båda filtlagren med stoppningen emellan ihop med ett tvåtrådigt ullgarn och vanliga langettstygn.

Här ses till sist några av de färdiga karottunderläggen. Arbetsfördelningen har varit sådan att mamma har torrtovat motiven och sytt sömmen runtom, medan jag har klippt rundlar, stoppat och nålat dem. Sammanfattningsvis har det varit ett riktigt roligt projekt, och vi har fler idéer till motiv än vad vi har hunnit göra. Nu har dock kardorna och nålfiltningsnålarna och all ull städats undan för tillfället, men de kommer säkert att plockas fram igen förr eller senare, för det här var riktigt roligt och väl värt att göra fler gånger.

Om mitt tenntrådsarmband med koppartråd och blå glaspärlor

$
0
0
Så har det blivit dags att förevisa ett egentillverkat tenntrådsarmband igen. Det här breda armbandet består av fyra flätor av blå koppartråd, trädda med små glaspärlor som skiftar i olika blå nyanser. Mellan varje fläta har jag placerat snoddar av ganska så tunn tenntråd som ramar in de pärlbeprydda flätorna.

När man tillverkar tenntrådsarmband är man således inte begränsad till att bara använda sig av just tenntråd, utan man kan även fläta och sy armband med koppartråd. Denna brukar gå att få tag på i en mängd olika färger och varianter, och kan vara rolig att experimentera med. I just det här fallet stämmer färgen på koppartråden och glaspärlorna så väl överens med varandra att detta experiment till armband blev riktigt lyckat.

Om en lappkudde sydd på symaskin

$
0
0
Som jag tidigare har berättat är jag inte särskilt duktig på att sy på symaskin, åtminstone inte om målet är att sömmarna skall bli så raka som möjligt (och det vill man ju oftast att de skall vara). Jag försöker dock träna och därigenom förhoppningsvis bli lite bättre, och den här gången har jag övat genom att tillsammans med mamma sy en lappkudde.

Kudden består av enkla trekanter av återbrukat tyg från våra gömmor. Vi skar ut längder ut med hjälp av rullkniv och skärunderlag, sydde ihop längderna på maskin och skar dem sedan i fyrkanter som då kom att bestå av två trekanter i olika färger. Därefter sydde vi ihop dem, först två och två och sedan till långa remsor. Mamma som kan detta med att sy trekanter fungerade som både arbetsledare och instruktör. 


Helst skall givetvis trekanterna sys ihop på ett sådant sätt att skarvarna blir helt raka, men den uppmärksamme ser ju här att det inte stämmer helt överens på sina ställen. Dock var det här det bästa som i varje fall jag kunde få till, och med tanke på att det var första försöket så tycker jag att det blev rätt så hyfsat i alla fall. Men förhoppningsvis skall det väl kunna gå att få det ännu bättre nästa gång.

Den färdiga kudden är väldigt stor och mjuk, och kommer nog att användas som huvudkudde i en säng snarare än som prydnadskudde i ett soffhörn. Om inte man vill ha en väldigt stor och mjuk kudde att luta sitt huvud emot när man ligger i soffan och tittar på TV, förstås; det kan ju vara...

Om att knyta solv

$
0
0
Jag har lite planer på att få igång en vävstol nu i vinter; dock inte den stora som man väver breda mattrasor på utan en liten vävstol som passar till mindre projekt, såsom till exempel löpare. Innan vi kan sätta upp väven behövs dock knytas nya solv, så det ägnar vi oss åt för tillfället. Det är inte svårt men däremot ett ganska långtråkigt och enformigt arbete, i alla fall om man måste knyta många.

Själva solvstocken, som redskapet man knyter solv på tydligen kallas, är givetvis hemgjord. Efter att ha mätt och räknat ut hur stora våra solv skulle vara sågade pappa till träet och satte fast metallpinnarna. Jag gjorde sedan grundmålningen och mamma gjorde dekorationsmålningen. Ett riktigt samarbetsprojekt, således.

Och nu håller vi på att knyta solv för fullt.

Förhoppningsvis blir det väl färdigt så småningom...
Viewing all 193 articles
Browse latest View live