Quantcast
Channel: Halmoxen
Viewing all 193 articles
Browse latest View live

Om det första paret handledsvärmare för säsongen

$
0
0
Det var längesedan det gjordes några pärlstickade handledsvärmare i detta hus men nu har mamma slutligen färdigställt detta par. Det är gjort enligt samma mönster som dessa handledsvärmare fast med andra färger på garn och pärlor. Jag vet för övrigt inte riktigt vad jag skall kalla färgen på garnet, men jag antar att man skulle kunna säga att det är grå-blåmelerat.

Just detta mönster är väldigt lättstickat med raka ränder och förhållandevis få pärlor, så vill man ha ett enkelt nybörjarmönster kan detta vara synnerligen passande. Man kan också rita ett eget mönster av ännu enklare slag ett på rutat papper, och det gör det förstås stickningen ännu roligare när man har ritat mönstret själv. Våga prova, tycker jag, om inte du har gjort det tidigare; att pärlsticka handledsvärmare är riktigt roligt.

Om de båda yllebroderade armbandens färdigställande

$
0
0

Sådärja, nu har mammas båda yllebroderade armband monterats och färdigställts. Den här gången gjorde vi det enkelt för oss, så istället för att bandkanta eller vändsy armbanden klippte vi bara kanterna med en tandad sax. Snabbt och lätt att göra men likväl effektfullt och snyggt. Dessutom finns det knappast någon större risk att det kommer att repa upp sig då materialet är riktig vadmal.

Till knäppningen har vi använt två små tryckknappar per armband. Vi använde de minsta vi kunde hitta för att inte knäppningen skulle bli alltför klumpig, då ett armband ju helst skall vara så smäckert som möjligt.

Höstens sista blomma fick vara med på bilden också. Eller det är väl inte den allra sista blomman, kanske, men en av de sista i alla fall.

Om halva sexkanter och en rak kant

$
0
0

Min virkade lapptäcksfilt är inte på långa vägar klar men nu har åtminstone en av kortsidorna fått en rak kant; ett första steg mot ett färdigställande. Jag försökte först räkna ut hur man virkar halva sexkanter genom att testa, freestyla och prova mig fram men jag lyckades inte få till det hur jag än bar mig åt. Till slut fick mamma visa mig hur man gör, och bara jag lyckades knäcka koden gick det sedan riktigt bra och de halva sexkanterna gick snabbt att virka.

Det visade sig dock såsom synes på bilden att de halva sexkanterna har en tendens att rulla sig inåt, vilket förstås inte är så bra. Jag räknar emellertid med att den kant som jag har för avsikt att virka runtom när alla sexkanter väl är på plats kommer att vara så stadig att den då skall förhindra att de rullar sig. Jag hoppas på den saken, i alla fall.

Nu när en kortsida har blivit klar så är det dags att börja med den andra, som liksom bilden visar fortfarande böljar i kanten. Dessutom har jag en del arbete kvar på ena långsidan, som inte heller den är helt rak. Fortsättning kommer att följa, kanske inom kort men troligtvis inom en desto mer avlägsen framtid. Den här filten tycks ha blivit ett evighetsprojekt...

Om en virkad sjal i höstfärg

$
0
0
I våras köpte jag två härvor varmgult tunt garn i en silkeblandning. Min avsikt var att sticka någonting av det men av någon anledning blev det bara liggande. Till sist blev det mamma som tog sig an garnet och virkade en sjal av det istället. 

Dock är mamma och jag inte helt överens som vilken färg det är på garnet; jag vill kalla det för varmgult medan mamma hävdar att det är senapsgult. Men en passande höstfärg är det i alla fall; den saken är vi överens om.

Sjalen är gjord enligt samma modell som dessa båda sjalar, och den består av luftmaskor och dubbelstolpar. Den är alltså tämligen enkel att göra och mönstret kan därför vara lämpligt som ett nybörjarprojekt om man inte har virkat någon sjal tidigare.

Här syns hur stolparna och luftmaskorna bildar ett mönster av små trianglar.

Den här sjalen nu få komma till användning hos någon som står och väntar på bussar under frostiga höstmorgnar och därför behöver en varm sjal att värma sig med i kylan. Det är för övrigt inte helt lätt att fotografera sjalar när det blåser höststormar ute, måste jag bara tillägga.

Om blå tumvantar med stjärnbroderi

$
0
0
Lagom till höstkylans ankomst har mamma stickat ett par blå tumvantar med stjärnbroderier.

Vantarna är stickade efter samma mönster och av samma sorts blått garn som dessa vantar. Den enda skillnaden är att de har prytts med olika broderier. Just detta par vantar har fått korsstygnsbroderade stjärnor, sydda med restgarner i två färger.

Dessa vantar skall nu snart vara på väg till sina nya ägare. Förhoppningsvis kommer de att passa vederbörande alldeles utmärkt...

Om bloggtystnad och en rosensjal

$
0
0
För tillfället är det väldigt tyst här hos Halmoxen; jag jobbar för mycket och varken hinner eller orkar arbeta särskilt mycket med mina hantverk om kvällarna. Dock har jag köpt ännu en rosensjal på loppis, och den hade jag i vanlig ordning tänkt sprätta bort fransarna på och ersätta dem med mina egna virkade kanter.

Sådana här sjalar med rosor är så enormt fina, men jag förstår inte varför man har satt billiga nylonfransar på dem då sådana bara blir trassliga och fula. Det är så mycket finare att göra sina egna, vilket jag som sagt hade tänkt göra nu. Förmodligen kommer det dock att dröja innan sjalen blir klar då det inte finns så mycket tid över till mitt hantverk, men om jag gör några maskor då och då så skall det väl leda till att den blir färdigställd den också, i alla fall så småningom...

Om fortsättningen på det rödlila lapptäcket av åttkanter

$
0
0
I höst har jag tillbringat mycket tid på jobbet, vilket har inneburit att det har blivit väldigt lite tid över till mitt hantverk. Min lappsömnad med åttkanter har jag dock ägnat lite tid åt då och då, så det blivande täcket har växt en smula sedan jag senast visade det på bloggen.

Det kommer nog att dröja ett bra tag innan det här täcket blir klart, dock; dels för att det tar sin tid att sy åttkanter men också för att jag har blivit mer noggrann och nu lägger ner mer tid på varje söm än vad jag till exempel gjorde när jag sydde mitt stjärntäcke. När jag skärskådar det idag så retar jag mig på att stygnen är glesa och lite sneda och vinda på sina ställen. Dock får jag betrakta det som en utvecklingskurva och jag kan konstatera att jag idag kan mer om handsömnad och hur den bäst skall göras än vad jag gjorde då jag arbetade med stjärntäcket.

Det material som jag behöver till sömnaden förvarar jag i en gammal loppisfyndad kakburk; det är praktiskt att ha allt nära till hands (och därmed kan jag undvika att jag sprider ut allt över högt och lågt i soffan och på bordet).

Fast rörigt blir det likväl när jag håller på med lappsömnad oavsett hur väl jag försöker organisera mig; för tillfället har jag en hel korgsäng full med tyger som jag ständigt rotar omkring i när jag skall klippa till nya åttkanter. Den ser så stökig ut så den vågar jag dock inte visa på bild; åtminstone inte i det här inlägget...

Om ett handsytt fodral till mina solglasögon

$
0
0
En liten julledighet innebär att det finns tid och möjlighet att göra klart en del gamla oavslutade projekt. Det här solglasögonfodralet som jag började sy på i somras har jag haft liggande i halvfärdigt skick under lång tid. Nu har det dock äntligen färdigställts.

Fodralet är handsytt av små hexagoner och de tyger jag har använt mig av är delvis återbrukade och delvis nyinköpta. Merparten av dem kommer från det stora tyginköp som jag gjorde förra sommaren.

Inuti har jag fodrat fodralet med en gul tygstuv som en gång i tiden var ett underlakan. Jag funderade även på om jag skulle ordna någon slags stängningsanordning till fodralet, en knapp och en ögla eller liknande, ty det kan ju hända att glasögonen kommer att glida ur om jag har det liggande i väskan. Dock har jag inte gjort det ännu; jag skall prova mitt fodral ett tag först, och skulle det visa sig att det behövs en stängningsanordning av något slag så får jag se till att ordna en sådan.

Nu har vi haft ganska grå dagar här så det har inte precis varit tillfälle att använda vare sig solglasögon eller fodral, men när väl solsäsongen sätter igång så kommer jag att vara redo!

Om ett tenntrådsarmband med ett mönstrat band

$
0
0
Nu har det blivit dags att visa upp ett tenntrådsarmband igen. Till det här armbandet har jag använt så lite tenntråd att det nog är på gränsen till att ens få kallas tenntrådsarmband. I mitten har jag satt ett brett mönstrat band och längs kanterna sitter två tunna snoddar med tenntråd som ramar in bandet. Allt har jag i vanlig ordning sytt fast på svart renskinn.

Bandet hittade jag i mormors gamla syskrin, och innan jag sydde fast en bit av det här använde jag det som omtag till ett par gardinlängder. Således är det inte bara återbrukat utan det har också haft andra funktioner innan det användes till armbandet.

Att tillverka ett armband med så här lite tenntråd är tämligen enkelt och kan därför vara ett passande nybörjarprojekt. Det är ganska tidskrävande att sy fast tenntråd på skinn då det skall vara många stygn för att få flätor och snoddar att sitta fast, men här är det så pass lite tenn att det går ganska snabbt och det gör arbetet betydligt mer tacksamt.

Om en loppisfyndad bonad

$
0
0
Jag har fyndat en broderad bonad på loppis, återigen med ett religiöst budskap som jag är så förtjust i. Den här bonaden är dock egentligen lite väl blek för min smak; jag föredrar som bekant starka färger, men jag skall nog hitta en passande plats åt den här också. Tyvärr är den ännu lite skrynklig, vilket syns väldigt väl på bilden, men nu skall den strax tvättas och strykas så att den blir slät som aldrig förr.

Min förtjusning för broderade bonader härrör kanske från det faktum att jag själv inte kan brodera särskilt väl. Alla mina försök att brodera plattsöm har alltid slutat i bedrövelse då stygnen blir sneda och vinda och spretar åt alla håll. Dessutom har jag inte riktigt tålamod till det. Jag skulle dock önska att jag vore bättre på det; då skulle jag kunna både rita och sy mina egna bonader istället för att bara köpa dem på loppis...

Om ett nytt mobilfodral av röda och rosa hexagoner

$
0
0
Inköp av ny mobiltelefon av annan storlek än den föregående innebär att det är dags att sy ett nytt mobilfodral. Eftersom jag just nu har alla röda och rosa tyger framme i arbetet med lapptäcket så var det naturligt att jag valde slika tyger till det här projektet. Mallarna jag syr med är desamma som jag använde till solglasögonfodralet.

För övrigt så blir det oerhört rörigt när man syr med många olika tyger, åtminstone är det så för mig. Jag är ju inte särskilt ordningsam av mig till att börja med, och att ha en massa tyger liggande framme gör inte precis saken bättre. Ibland kan jag bli väldigt trött på röran men jag tänker också att det är ett tecken på att ett kreativt arbete pågår. Och i det avseendet är ju röran bara något positivt.

Om mitt färdiga röda mobilfodral av hexagoner

$
0
0

Nu är mobilfodralet färdigställt och klart. Jag har sytt det helt för hand och det finns inte en enda maskinsydd söm någonstans, vilket jag förstås är sjukt stolt över. Det var dock lite pilligt att sy ihop det då det mot slutet blev ganska trångt om plats för mina trinda prinskorvsfingrar, men till sist gick det att få till det.

Lapparna som jag har använt mig av kommer i vanlig ordning från vår digra tygsamling och är till stor del återbrukade.

Den rödvitrutiga lappen högt upp till vänster är extra rolig att ha med ty den kommer från de ärvda tyglappar som vi tror kommer från min mormorsmor. Lite häftigt att kunna använda den till ett sådant här vardagligt bruksföremål, tycker jag.

Inuti är fodralet fodrat med en bit av ett lila bomullstyg. Av någon anledning tycker jag mycket om färgkombinationen rött och lila (något som läsaren säkert redan har räknat ut eftersom jag just nu syr på ett lapptäcke i precis samma färgkombination).

Sådärja, nu har jag inte bara en ny telefon utan ett nytt fodral också. Fett najs, som någon från den unga generationen skulle ha uttryckt det. 

Om en ännu en rosensjal med virkade kanter

$
0
0
Fördelen med sportlovet är att man hinner avsluta en del gamla projekt som har blivit liggande. Den här rosensjalen (som jag har skrivit om tidigare här) köpte jag på loppis någon gång före jul med avsikten att min vana trogen ge den en ny kant. Dock har det tagit mig ovanligt lång tid att få den färdig då jobb och annat har prioriterats före, men så häromdagen fick jag den äntligen avslutad och klar.

I vanlig ordning har jag virkat en kant med bågar av luftmaskor som man fäster i varandra med en fast maska, och så har jag satt pärlor på den nedersta raden. Jag har gjort ett antal sådana här kanter på rosensjalar nu och det känns måhända lite som att jag upprepar mig själv, men å andra sidan har jag inte så mycket annat i kantväg att komma med för tillfället. Jag har försökt experimentera mig fram till andra typer av virkade kanter men med mina begränsade virkningsskills lyckas jag inte få till något som fungerar bättre än detta, så av den anledningen fortsätter jag med det koncept jag har.

En färggrann rosensjal piggar onekligen upp både klädseln och vardagen, och jag känner mig faktiskt riktigt snygg när jag har den på mig. Fast när jag fick se bilden ovan (som jag liksom alla andra bilder i detta inlägg har tagit med självutlösaren) så fick jag se att jag visst inte alls var så snygg som jag kände mig, ty på naglarna skymtar visst ett par sorgkanter. Nåja, "så blir dä när en arbeter," som mamma skulle ha sagt.

Om nyinköp av garn

$
0
0
Detta med att jobba heltid på annan ort är verkligen förödande för hantverks-orken (och lusten), så just nu blir det tyvärr inte så mycket gjort på den punkten som jag skulle önska. Men nytt garn har jag köpt i alla fall, så jag planerar en del nya projekt. Detta skall bli något regnbågsfärgat, hade jag tänkt. Fortsättning följer...

Om en sjal i regnbågens alla färger

$
0
0
Av delar av garnet i föregående inlägg har jag påbörjat en regnbågssjal. Det blir en enkel modell i slätstickning med ett hålvarv vid varje färgbyte. Arbetet går dock enormt långsamt då det inte finns mycket tid över till mitt hantverk nuförtiden, och det gör att jag börjar längta till sommarledigheten då jag äntligen kommer att få ordentligt med tid till att slöjda. Det återstår ännu att se om den här sjalen kommer att bli klar före eller efter sommaren; mitt hetaste stalltips är att det nog inte blir förrän efter...

Om mina cirkusvantar

$
0
0
Dessa hemstickade vantar, som mamma kallar cirkusvantarna eftersom de är så färgglada, har varit klara ett tag men av någon anledning har jag inte kommit mig för att visa dem på bloggen tidigare. Nå, nu får de äntligen komma med; bättre sent än aldrig.


Mönstret till vantarna är i grunden baserade på Hanna Leväniemis Pearl Chain Mittens, men jag freestylade lite och gjorde bland annat tummarna annorlunda så att de skulle passa till mitt garn och min stickfasthet.

Vantarna är stickade i tjockt ullgarn varav allt är smårester som jag har haft liggande i flera år. Eftersom jag som bekant är förtjust i rött, rosa och lila valde jag att använda mig av färger inom det spektrat.

Kavelfransen, eller flossen som den kallas på min dialekt, gjorde jag med min allra grövsta flosspinne så att den skulle bli riktigt tjock och generös, och den värmer verkligen ordentligt runt handlederna. Här använde jag mig också av restgarn; ett tjock svart lovikkagarn som hade blivit över efter något gammalt projekt (oerhört svårt att fånga på bild, för övrigt, eftersom garnet är just svart).

Vantsäsongen är ju i princip över, så dessa mina cirkusvantar kommer knappast att bli välanvända under den närmaste tiden. Men när hösten kommer, däremot; då lär de komma väl till pass. Eftersom de är stickade i så tjockt garn är de väldigt varma, och de går att använda även under riktigt kalla vinterstormar utan att man behöver frysa om händerna.

Om ett tenntrådsarmband med gyllenbrun nylontråd

$
0
0
Jag har sytt ett nytt tenntrådsarmband; denna gång är det tillverkat av tenntråd och gyllenbrun nylontråd. I mitten sitter en bred fyrfläta och denna omgärdas av två tenntrådssnoddar och två treflätor.

Egentligen skall man väl inte påpeka de fel man har gjort då andra kanske inte ens lägger märke till dem, men den uppmärksamme ser ju att det på bilden ovan sticker fram en bit av det svarta skinnet längs den högra kanten på armbandet. Det beror på att den remsa renskinn som jag har sytt fast tenntrådsflätorna på var lite för bred, och därför har jag inte lyckats vika undan allt skinn på baksidan. Sådana här småfel irriterar mig oerhört mycket, just för att jag har en föreställning om att det jag gör skall vara så perfekt som möjligt.

Jag försöker dock anamma mammas devis: "dä ska synns att dä ä hanngjort" när det gäller mitt eget hantverk. Det är betydligt lättare sagt än gjort, naturligtvis, men jag jobbar på det. Förr eller senare kanske jag till och med lär mig att acceptera att även jag gör misstag, och att det faktiskt är helt OK.

Om sista rycket med de blåbottnade trasmattorna

$
0
0
Vävstolen har jag inte haft särskilt mycket tid till på sistone, men nu under påskledigheten har jag faktiskt kommit igång med arbetet med de blåbottnade trasmattorna igen. Tanken är att de skall bli två nya mattor till köket, och jag är nu strax klar med den sista bården på den andra mattan. Dags för sista rycket med trasmattsväven, således.

Som synes på bilden ovan så är vävstolen lite dammig efter att ha stått orörd ett tag. Det värsta är dock inte dammet som har samlats på vävstolen utan allt det damm och alla små textilfibrer som ryker åt alla håll när jag slår in trasorna. Tur att jag inte är dammallergiker; då hade jag varit tvungen att hitta ett annat intresse att ägna mig åt.

Det börjar faktiskt bli några meter färdig trasmattsväv på bommen, och det skall bli spännande att se hur mattorna kommer att ta sig ut när de är klara och jag får klippa ur dem. Fortsättning följer...

Om mitt handsydda lapptäcke i rött och lila

$
0
0
Nå, hur går det med det handsydda lapptäcket? Ja, det kan man kanske fråga sig. Arbetet går framåt i alla fall; sakta men säkert så växer det bit för bit. Dock är det långt kvar innan det kommer att vara stort nog till att ens närma sig storleken av ett täcke; det jag har sytt nu är inte mer än ett litet hörn. Det skall komma att bli minst dubbelt så brett och åtskilliga gånger längre, har jag tänkt.

Jag har nu i alla fall lyckats bemästra sömnaden av åttkanter riktigt väl; det är inte alls särskilt svårt när man väl lär sig tekniken. Riktigt snyggt tycker jag att det blir också; det lila tyget ramar in de mer röriga mönstrade tygerna på ett bra sätt, och ännu snyggare kommer det naturligtvis att bli när det är färdigsytt och lapparna dessutom inramas av en bred lila kant. Om jag nu inte hinner ändra mig innan den dagen kommer, förstås, det kan ju mycket väl hända...

Om de färdigvävda trasmattorna

$
0
0
Sådärja, de blåbottnade trasmattorna har äntligen blivit färdigvävda. Jag har klippt loss dem ur vävstolen och nu är de också isärklippta från varandra.

Eventuellt blev bårderna lite väl julbetonade, inser jag; rött och grönt är ju typiska julfärger, men jag tänker att de blå bottnarna kanske kommer att leda bort tankarna från julen. Jag hoppas på den saken i alla fall. 

Det har verkligen tagit lång tid att få dessa mattor klara; jag började på dem i juli förra året och nu har det hunnit bli april. Nåja, dels har ju vävningen gått långsamt då jag har plockat istället för skyttlat trasorna, men dessutom så har jag också bara vävt när jag har haft tid och lust, vilket ibland inte har varit så ofta. Å andra sidan har det inte varit någon brådska med vävningen heller, utan arbetet har fått ta den tid det har tagit, helt enkelt.

Nu skall jag bara ta bort förvävningen, knyta fransar och renklippa mattorna. Fortsättning följer...
Viewing all 193 articles
Browse latest View live