Quantcast
Channel: Halmoxen
Viewing all 193 articles
Browse latest View live

Om gamla ärvda tyglappar och hur några av dem kom till användning

$
0
0
Vi städade nyligen på vinden och där hittades en påse med omsorgsfullt klippta lappar. Flera av dem är av samma tyger som finns i de lapprutor som jag använde till de här kuddarna och mamma tror därför att tygbitarna är efter hennes mormor, alltså min mormorsmor, en teori som verkar mycket rimlig. Lapparna går mestadels i blått och rött, och med tanke på när min mormorsmor avled så borde tygerna vara från fyrtiotalet eller tidigare.

De flesta av bitarna är ganska små men ett fåtal av dem är lyckligtvis lite större, så pass stora att de skulle kunna räcka till ett hörn i mitt pågående lapptäcke. Det här blommiga tyget i blått, svart och vitt valde jag ut och bestämde att tyglapparna med det mönstret skulle få vara med i mitt täcke.

Och så här blev det; lapparna räckte precis till en kantblomma. Tyget är dock ganska tunt så frågan är hur hållbart det kommer att vara över tid, men jag bestämde mig för att ändå ta chansen att använda det; det är ju häftigt att kunna använda sig av sin mormorsmors tyglappar i ett pågående projekt och den möjligheten kunde jag bara inte motstå. Jag gillar verkligen att kunna samarbeta över generationsgränserna (och i det här fallet med någon som jag aldrig har träffat eftersom hon dog långt innan jag föddes).

För övrigt så noterar säkert den uppmärksamme att jag nu äntligen har börjat på den sista och avslutande raden halva blommor på mitt täcke. Jag har mätt och provat täcket på olika sängar för att se vad som skulle kunna vara en passande längd på det, och slutligen bestämde jag mig för att den här längden får vara lagom. Så nu återstår bara att sy de sista och avslutande blommorna. Kanske kommer täcket att bli färdigt snabbt men det kan också dröja ett bra tag, beroende på hur min sömnadslust kommer att se ut framöver...

Om de färdigmålade tidsskriftssamlarna

$
0
0
Det är mer än ett år sedan som vi visade våra egenhändigt målade tidsskiftssamlare här på bloggen. Den gången hade jag precis grundmålat dem och tanken var att mamma sedan skulle dekorera dem med något litet detaljmåleri. Så blev det också men av någon anledning glömde vi bort att visa det färdiga resultatet på bloggen. Nå, det kommer nu istället; bättre sent än aldrig som det ju heter. 

Vi ville att det skulle vara blommor på tidskriftssamlarna så vi letade i olika böcker om målerier tills vi hittade förlagor som passade att utgå ifrån, imitera och inspireras av. Till både grundmålningen i engelskt rött och blomstermotiven användes vanlig allmogefärg.

Och nu har vi en uppsättning riktigt fina och framförallt unika tidsskriftssamlare att sätta tidningar och diverse papper i. Jag är jättenöjd med dem och tycker att de är superfina. Frågan är om inte vi skall försöka göra i ordning några fler, ty tidningar som bara ligger och skräpar i osorterade högar finns det onekligen gott om.

Om ett löv i silver

$
0
0
Jag har gått en helgkurs i silversmide, något som jag har tänkt under flera års tid att jag skulle vilja göra men det har inte blivit av. Inte förrän nu.

Med ett stort mått hjälp och vägledning lyckades jag under helgen förfärdiga ett hängsmycke i formen av ett löv. Min tanke var att det skulle likna ett asplöv; den förlaga jag skissade utefter föreställde nämligen ett sådant, fast jag vet inte om slutprodukten blev så värst lik ett asplöv, egentligen. Någon sorts löv blev det till sist, i alla fall.

Att arbeta med silver var på sätt och vis både svårare och enklare än jag hade förväntat mig. Att såga ut formen på lövet var förhållandevis enkelt men att sedan ciselera ytan var desto svårare, i alla fall om man har ambitionen att det skall se någorlunda rakt och snyggt ut, vilket jag naturligtvis hade. Jag var inte tillräckligt stadig på handen så ådringen blev inte alls såsom jag hade tänkt mig utan mina linjer blev hackiga och spretade åt alla håll. Först trodde jag att jag hade förstört mitt löv helt och hållet med mitt ojämna hackande, men sedan kom jag på att jag för att dölja hur snett och vint det blev kunde fylla hela ytan med linjer. Så gjorde jag också och då såg det betydligt bättre ut.

Mitt löv är inte på något vis perfekt utan det är såväl snett som skevt och ojämnt i alla möjliga avseenden; ett typiskt nybörjararbete kan jag tro, men trots det är jag omåttligt stolt över det eftersom det är MITT första försök att smida i silver. Jag har burit mitt silverlöv med stolthet hela veckan och kommer nog att fortsätta ha det på mig varje dag under ett bra tag framöver...

Om mina loppisfyndade rosensjalar och hur de till sist blev klara

$
0
0
Så har efter många om och men de sista två av mina tre loppisfyndade sjalar färdigställts. Den första gjorde jag klart i höstas och den intresserade kan läsa om den här. Dessutom har jag hittat ännu en rosenmönstrad sjal på loppis, och den skall jag också passa på att berätta om i detta inlägg.

Den här sjalen med blått mittparti och ett fantastiskt fint rosenmönster hade jag till en början tänkt fålla för hand. Jag gjorde ett tappert försök med nål, tråd och fingerborg men det var så besvärligt; det blev snett och vint, stygnen syntes alltför väl och det blev inte alls så bra som jag hade tänkt mig. Således bestämde jag mig för att fålla sjalen på symaskin ändå, trots att jag inte alls är särskilt duktig på att sy på maskin. Det visade sig dock gå ganska bra i alla fall, fast det krävdes en hel del förarbete med att mäta och vika och stryka och nåla. Allt förarbete tog betydligt längre tid än själva maskinsömnaden. Jag hade också tänkt sätta någon slags kant eller fransar på den här sjalen, men efter att jag hade fållat den tyckte jag att den gjorde sig bäst som den var i all sin enkelhet utan kant.

Den andra sjalen visade sig ha ett snett tryck, och det gör att ett av hörnen ser ut så här efter att jag har klippt och fållat det trådrakt, även det förstås på symaskin.

Lyckligtvis ser ett annat av hörnen desto bättre och rakare ut, så jag får se till att dölja det sneda och istället hålla det raka hörnet synligt när jag har sjalen på mig.

Som jag har gjort här ovan, till exempel. Även den här sjalen fick vara utan kant då jag tyckte att den var tillräckligt bra ändå.

Så till sist vill jag också visa en tredje rosenmönstrad sjal, även denna har jag hittat på loppis för en billig summa. Den här sjalen är precis likadan som den röda och den gröna som jag har sedan tidigare fast den har svart botten istället. Således har jag nu tre sjalar med samma mönster i olika färger. Den här sjalen fick en virkad kant av luftmaskor med en farfallepärla längst ner: precis samma sorts kant som jag har gjort på flera andra sjalar. Det är ju ett fungerande koncept, uppenbarligen, så jag fortsätter med det i brist på nya idéer då det gäller sjalkanter.

Nu skulle man kanske kunna tro att mitt behov av rosenmönstrade sjalar skulle vara mättat; jag har ju samlat på mig ett antal på mina loppisrundor. Nå, helt mättat är behovet nog inte; jag håller fortfarande ögonen öppna efter sjalar när jag går i second hand-butiker. Jag har ju ännu inte hittat någon riktigt stor sjal; så stor att man kan vira den flera varv runt halsen. Vi får se om jag stöter på en sådan någon gång inom den närmaste framtiden...

Om en tornsvala i krympplast

$
0
0
Häromveckan berättade jag om mitt egengjorda silverlöv: den här gången tänkte jag visa upp ännu ett smycke, dock av ett betydligt simplare material än silver.

Den här tornsvalan har jag tillverkat av krympplast; en speciell sorts plast som krymper när man sätter in den i ugnsvärme. Jag ritade först upp min svala i ganska stort format på den svarta krympplasten, klippte ut den och gjorde ett hål för öglan med en håltång. Sedan satte jag in den i ugnen och då krympte svalan till en storlek den är nu: precis lagom stor till att hänga i en enkel silverkedja. Nu tänker jag bära den varje dag tills de riktiga tornsvalorna anländer, vilket inte borde dröja särskilt länge.

Krympplast var ganska roligt att prova: det var spännande att se hur materialet krympte i ugnen och hur resultatet skulle bli. Allt jag tillverkade såg dock inte så bra ut; den här svalan får nog anses vara den mest lyckade av mina projekt. Och ja, jag vet att tornsvalor numera skall kallas tornseglare om man skall vara korrekt, men jag tänker fortsätta att använda den benämning som jag lärde mig som barn. Kompromisslös stönighet är något som jag kan kosta på mig nu när jag i princip är medelålders, tycker jag. Dessutom undrar jag varför man valde att byta namn på just tornsvalan; det är ju inte den enda fågel som har ett underligt/felaktigt namn. Talgoxen är ju ingen oxe, till exempel och spillkråkan är ju ingen kråka. När tänker man byta namn på dessa?

Om ett tenntrådsarmband med vitt skinn och glaspärlor

$
0
0
Det har blivit dags att förevisa ett tenntrådsarmband igen; denna gång blir det ett armband med vitt skinn i mitten och vita glaspärlor längs kanten.

Fyrflätan i mitten av armbandet består av tenntråd i två grovlekar: en grövre tråd i mitten och två tunnare trådar på varsin sida om den. Inuti flätan har jag lagt med en bit vitt skinn. Längs kanterna sitter sedan två enkla treflätor dekorerade med vita glaspärlor längs den yttersta kanten på respektive sida.

Att sätta glaspärlor så här längs kanten gör att armbandet ser lite taggigt ut och det fungerar som en riktigt snygg effekt, tycker jag. Nackdelen är dock att pärlorna inte är fastsydda utan endast sitter uppträdda på tenntrådsflätan, vilket gör att de kan vicka fram och tillbaka. Det syns om man tittar noga på bilden att de spretar lite åt olika håll. Dock tycker jag inte att spretigheten gör så mycket: det gör bara att armbandet ser lite mer livfullt ut.

Om min virkade lapptäcksfilt

$
0
0
Här står jag bredvid min virkade lapptäcksfilt: ett gammalt ufo som jag påbörjade för tre och ett halvt år sedan men inte har arbetat med under det senaste året. Nå, nu har jag dragit fram den igen för att göra ett försök att få den färdig inom en någorlunda rimlig framtid.

Min filt är faktiskt rätt så stor; jag har inte mätt den men jag har ställt träskorna intill den för att få med proportionerna på bild. Jag kan dra den över mig när jag ligger i soffan och ser på TV, fast tårna sticker ut lite grann längst ner så en smula längre behöver den nog bli innan den kan anses vara helt klar.
 
Mitt första steg blir dock att försöka få de böljande kanterna jämna, för här har jag virkat lite hursomhelst och utan någon ordentlig ordning. Och så måste jag fundera ut ett sätt att virka halva hexagoner; jag skall experimentera lite grann och se om jag klarar av att räkna ut hur jag skall göra. Annars får jag be min virkbegåvade mamma om hjälp.

En ny hexagon är påbörjad och lapptäcksfilten kommer snart att utökas med ännu en färgglad sexkant. Och sedan ännu en och ännu en tills den sist och slutligen blir klar. Det återstår att se om den blir färdigställd i sommar eller om det kommer att dröja tre och ett halvt år till...

Om ett armband med grön koppartråd och silverfärgat skinn

$
0
0
Det här tenntrådsarmbandet är dekorerat med koppartråd i en färg som jag inte riktigt vet vad jag skall kalla den för: limegrön, kanske. Koppartråden köpte jag för flera år sedan och jag minns inte riktigt vilken nyans den då salufördes som.

I mitten av armbandet sitter en fyrfläta där varje del består av en grov tenntråd i mitten och två lite tunnare koppartrådar på var sida om den. I fyrflätan har jag låtit en bit silverfärgat skinn flätas med. Utanför mittenflätan sitter ytterligare två fyrflätor; dessa består av enkel tenntråd och silverfärgat skinn, och längst ut har jag satt två snoddar av den limegröna koppartråden. 

Just färgen på det här armbandet, vad man nu väljer att kalla den, passar alldeles utmärkt till den skira försommargrönskan som naturen just nu ståtar med. Detta blev ett armband som passar utmärkt till den rådande årstiden, således.

Om sista rycket med lapptäcket

$
0
0
Slutspurten i mitt arbete med lapptäcket har inletts: nu återstår bara ett fåtal blommor längs den nedre kanten på mitt handsydda täcke.

Dags för sista rycket, således; nu gäller det att hinna sy klart det innan jag blir för upptagen med jobb och annat under sommaren. Jag skall se till att arbeta flitigt med min handsömnad under den kommande veckan.

Om hur handsömnaden äntligen blev klar

$
0
0
Igår var det som bekant midsommarafton, och då passade jag på att göra klart handsömnaden på mitt lapptäcke. Jag började på det i november 2014, så det har tagit mig drygt ett och ett halvt år att sy klart det. Fast då har jag förstås inte arbetat med det varje dag utan bara då jag har haft lust till det, vilket ibland har varit ofta och andra gånger betydligt mer sällan.

Täcket består av ett ganska stort antal handsydda blommor; vi räknade till 58 hela blommor och 24 halva, och det har sammanlagt blivit ganska många sömmar. Sömnaden har förstås tagit rätt mycket tid men det har även valet av tyg gjort, ty stundvis har det varit svårare än man kanske skulle kunna tro att hitta ett passande tyg till nästa blomma. Jag vill inte ha två blommor med likartade färger och/eller mönster för nära varandra, och ibland har jag kört fast och fått fundera i flera dagar eller till och med veckor på vilket tyg jag skall använda mig av härnäst. Så är det när man anser sig vara hantverksperfektionist.

Mina pappmallar började se rätt så slitna ut nu på slutet och egentligen borde jag ha kasserat en del av dem och gjort i ordning nya. Dock har jag varit lite lat och har inte haft någon lust att klippa till nya mallar, så jag har använt de gamla längre än vad jag egentligen borde. Nå, nu när sömnaden är klar tänker jag i alla fall slänga bort alla dessa välanvända och slitna mallar; om jag skall sy något annat med samma form och storlek på mallarna får jag helt enkelt se till att tillverka nya vid det tillfället.

Så här ser lapptäcket ut i sin helhet. Nu återstår bara att fundera på hur det skall monteras: skall det ha ett kanttyg eller inte och i så fall i vilken färg? Jag hade tänkt mig en ceriserosa kant men mitt smakråd trodde att det nog skulle bli för skrikigt så nu vet jag inte riktigt. Vad skall jag ha för baksidestyg? Vad skall jag använda för stoppning? Skall täcket ens ha någon stoppning eller skall jag bara låta det bli ett tunt överkast? Frågorna är många och jag får fortsätta fundera.

Innan jag gör något annat skall dock den här skrynkliga trasan slängas i tvättmaskinen; den behöver verkligen tvättas efter att jag har dragit runt på den på alla möjliga ställen både utomhus och inne och haft den liggande på golvet under långa perioder. Dessutom finns det en del klisterrester kvar efter all tejp och de behöver också tvättas bort. Lite bekymrad för att något tyg skall färga är jag dock: jag har tvättat alla nya tyger flera gånger för att eliminera den risken men man vet ju aldrig. Nå, förhoppningsvis skall det komma att gå bra; jag håller tummarna.

Om hemstickade disktrasor

$
0
0
Att tillverka sina egna disktrasor i lin är ett enkelt handarbete som inte tar särskilt mycket tid eller kraft i anspråk. Dessutom är det att betrakta som miljövänligt då trasorna lätt kan tvättas när de börjar bli ofräscha och därmed kan användas tills de slits ut helt och hållet, vilket torde dröja rätt många år. Man kan välja om man vill sticka eller virka dem; jag föredrar att sticka då jag helt enkelt är bättre på det än på att virka.

Jag har stickat mina disktrasor i en lintråd av okänt slag som jag har ärvt efter tidigare generationer: den är ganska grov och det gör att disktrasorna river bra om man skall skrubba bort någonting. Däremot är kanske inte uppsugningsförmågan den allra bästa, så behöver jag trasor som klarar det bättre får jag nog köpa mig något annat slags lingarn att sticka disktrasor av. Dock tycker jag att den tråd jag har duger bra och täcker mina behov.

Jag har stickat flera trasor i samma garn med olika mönster och lite olika stickfasthet. Det går dock alldeles utmärkt att nöja sig med enkel rätstickning om man vill sticka sin egen disktrasa; det är definitivt gott nog.

Här syns några enkla varianter på disktrasor som jag har gjort. Flera av dem har jag använt i många år och tvättat ett stort antal gånger. De är kanske inte så vackra men däremot användbara och synnerligen praktiska, och eftersom jag hade allt material sedan förut har de inte kostat mig en enda krona. Billigt och bra!

Här kan man verkligen tala om bruksslöjd som används i vardagen.

Om ett nytt yllebroderat armband

$
0
0
I väntan på att jag skall ta mig i kragen och se till att montera det här yllebroderade armbandet har mamma börjat brodera på ett helt nytt armband; denna gång skall det bli ett med blomsterbroderier på svart vadmal. Mönstret är egenritat och vi överförde det i vanlig ordning på tyget med hjälp av plastfilm och vit textilfärg (den intresserade kan läsa om det här).

Det skall bli spännande att se hur detta kommer att se ut när broderiet är färdigt och klart. Fortsättning följer.

Om vävlust och en trasmatta med blå bottnar

$
0
0
Vävstolen har stått orörd i under flera års tid men den har hela tiden varit solvad med svart varp så det har bara varit att börja väva om jag skulle ha önskat det. Någon vävlust har jag dock inte haft, inte förrän nu då jag har börjat väva en trasmatta med blå bottnar och rödgröna bårder. Äntligen. Jag tycker om att använda mig av vad jag kallar skräptrasor, alltså småbitar och mindre trasnystan som inte räcker till mer än kanske några få inslag, och eftersom vi i detta hus har mycket gott om blå sådana var det självklart att denna min första matta på många år skulle få just blå bottnar.

Jag använder mig av trasor i alla möjliga färger och mönster till bottnarna; den enda regeln är att de skall ha blått i sig på ett eller annat sätt. Jag väver dock inte med skyttel när jag använder så här korta skräptrasor utan jag plockar in dem i skälet; det tar lite tid men det gör inte så mycket. Dessutom är det roligt att se hur ett blåmelerat mönster långsamt växer fram av mina inplockade trasor.

Stora delar av mitt lager mattrasor har jag ärvt efter tidigare generationer, bland annat dessa små nystan av tunnklippta trasor. Jag har ingen aning om hur gamla de kan vara men jag skulle misstänka att en del tyger är från fyrtiotalet eller till och med tidigare med tanke på hur de är mönstrade.

Det är roligt att se hur en trasmatta växer fram och nu när jag har fått tillbaka min vävlust är det dessutom extra roligt att väva, då det ju var ett bra tag sedan sist. Synd bara att jag är upptagen med arbete i veckorna; det gör att det inte blir så mycket vävt annat än på helgerna och innebär att det kommer att dröja ett tag innan mattan blir klar. Det gör dock inte så mycket att det kommer att ta tid; det är ju inte precis någon brådska. Ibland är det dessutom bra med gammal klassisk hederlig slow craft.

Om början på ett nytt lapptäcke... kanske

$
0
0
Trots att mitt föregående lappsömnadsprojekt inte är monterat och klart ännu var jag tvungen att prova en ny idé som jag fick häromdagen. Så kan det gå när inspirationen flödar och man bara inte kan låta bli att testa de idéer man får.

Jag har aldrig sytt runt åttkantiga pappmallar förut men har nu gjort ett första försök, och jag tycker nog att det är lite svårare än att att sy med vanliga hexagoner. Fast det beror kanske på att jag inte har lärt mig den rätta tekniken ännu; detta är ju fortfarande helt nytt för mig. Jag experimenterar med lite olika storlekar och kanske kommer det att bli något av det med tiden. Om det blir ett helt lapptäcke av detta är dock inte alls säkert; kanske blir det bara något litet som en kudde, eller så blir det ingenting alls...

Om två lättvirkade sjalar

$
0
0
För ett tag sedan fick vi säckvis med tunt garn av okänd kvalitet till skänks av en släkting. Det var härvor med garn i många olika färger och det fanns olika mycket av varje färg. Först visste vi inte riktigt vad vi skulle göra av garnet eller hur vi skulle kunna använda det. Jag använde lite av det till kanten på den här gröna sjalen men sedan dess har det legat orört, i alla fall tills mamma kom på att det skulle kunna vara passande att virka sjalar av garnet.

Mamma har hittills gjort två sjalar i garnet. Den första blev ljusblå och den består av stolpar och luftmaskor, sammansatta i ett tämligen enkelt mönster.

Den uppmärksamme ser att sjalen är virkad med två trådar; en vit och en ljusblå, och sjalen blev därför melerad.

Den fick också en enkel picotkant.

Den andra sjalen som mammas virkade blev rosamelerad och lite mörkare i färgen.

Den är virkad med en tråd rosa och en tråd svart garn och den är gjord i precis samma mönster som den ljusblå sjalen.

Båda sjalarna var enligt mamma tämligen enkla att göra och det gick ganska snabbt att få dem klara. Likväl är de synnerligen användbara och det går att bära dem såväl under kyliga sommardagar som virade om halsen istället för halsduk när höstvädret närmar sig. Nu återstår ännu att se om det kommer att virkas fler sjalar framöver; det finns i alla fall så gott om det garn som vi fick till skänks att det skulle kunna räcka till ett stort antal fler sjalar...

Om vad som skall bli ett fodral till mina nya solglasögon

$
0
0
Jag köpte nya solglasögon häromveckan men insåg snart att jag behöver ett fodral till dem eftersom jag inte vill riskera att de skall repas då jag bär dem i handväskan. Nu kan man förstås köpa ett fodral, vilket går både snabbt och enkelt, men det är varken särskilt roligt eller innovativt; då är det betydligt bättre att göra ett eget. Jag har börjat sy ihop små hexagoner i grått tyg och tanken är att det om det blir som jag har tänkt mig så småningom skall bli ett fodral till mina solglasögon.

Några av de tyger som jag har använt mig av hittills är återbrukstyger men flertalet kommer också från förra sommarens stora tyginköp, då jag handlade en hel del grå tyger. Så här små hexagoner har jag aldrig arbetat med tidigare men det går precis lika bra som att sy med större, tycker jag. Dock är det lite mer tidskrävande, vilket gör att vi får se om fodralet hinner bli klart i sommar eller om det dröjer ända till hösten (eller nästa sommar) innan det blir färdigt...

Om fler yllebroderade armband

$
0
0
Här ses två av mammas färdigbroderade yllearmband; det översta har vi visat tidigare då det ännu satt i sybågen (i det här inlägget) medan det nedre armbandet är helt nygjort. Båda mönstren är egenritade med inspiration från diverse mönsterböcker.

Nästa steg blir förstås att montera armbanden; dels dessa två men också det här armbandet som fortfarande ligger på vänt. Det finns olika sätt att montera armband på så det kan hända att vi varierar oss och provar olika metoder för att se vilken av dem som vi anser vara den bästa. Fortsättning följer...

Om att välja rätt kanttyg till det handsydda lapptäcket

$
0
0
Mitt på golvet har jag mitt tvättade men fortfarande skrynkliga lapptäcke liggande. Tanken är nu att det skall kantas och det finns då några olika tyger att välja mellan: svart, beige, ceriserosa eller randigt. Jag har lagt därför ut täcket med de olika alternativen intill det för att se hur det kommer att ta sig ut.

Det beige tyget till höger är av samma färg och slag som bottenfärgen, och det vore ett safe men måhända också ett ganska tråkigt val. Det randiga tyget är å andra sidan inte tråkigt alls men däremot kanske det är lite för livligt och färgglatt, även om det innehåller många av de färger som förekommer här och var i blommorna.

Det ceriserosa tyget var vad jag först hade tänkt kanta täcket med, men somliga uppfattade det som alldeles för skrikigt och då blev jag tveksam till om det verkligen är ett så klokt val att använda mig av det tyget. Och svart är ju en färg som passar till allt och som även skulle kunna gå att kanta det här täcket med, men frågan är om inte det bryter av för mycket med svart mot den beige bottenfärgen. Det är inte lätt att bestämma sig, och det skynkliga täcket får nog fortsätta ligga där det ligger ett tag till medan jag fortsätter att fundera på hur jag vill ha det...

Om ett yllebroderat armband som äntligen har blivit monterat och klart

$
0
0
Sådärja, nu har äntligen det här yllebroderade armbandet blivit färdigställt efter att ha legat på vänt i flera månaders tid. Jag har kantat det gula klädet längs alla fyra sidor med ett rött sammetsband, och för att stygnen på skulle bli så osynliga som möjligt sydde jag på framsidan fast sammetsbandet med genomskinlig nylontråd av det slag som jag brukar använda till att sy fast tenntrådsflätor på renskinn. Det fungerade riktigt bra och stygnen blev om inte osynliga så i alla fall inte alltför framträdande.

På insidan är armbandet fodrat med en bit rödmönstrat bomullstyg i nära nog samma nyans som sammetsbandet. Här sydde jag fast det med vanlig röd sytråd av polyester, eftersom jag inte ansåg det vara lika viktigt med osynliga stygn på baksidan av armbandet.

Till knäppningen sydde jag fast en ögla som jag har virkat av rött pärlgarn, och så använde jag en gammal och lite sliten silverfärgad knapp som jag har ärvt efter tidigare generationer. Jag vet inte hur hållbar denna tunna virkade pärlgarnsögla kommer att vara över tid, dock, men jag gör ett försök med den i alla fall, så får vi se om det kommer att hålla eller om jag måste fundera ut en annan lösning.

Nu skall snart det här armbandet få fungera som en färgklick bland den grå och svarta klädsel som dominerar i min höstgarderob. Det kommer sannerligen att pigga upp bland alla mörka och dova färger.

Om fortsättningen på vad som kanske skall bli ett lapptäcke så småningom

$
0
0
Nå, det börjar visst bli någonting utav min lila-röda lappsömnadsidé. Jag har sytt ihop ett antal rutor och även om det må se rörigt ut just nu med alla olika sorters tyger så tänker jag mig att de enfärgade lila rutorna kommer att lugna ner intrycket, i synnerhet om jag dessutom sätter en ganska bred lila kant runt lappsömnaden när den är avslutad.

Att sy med åttkantiga mallar var lite krångligt i början men nu har jag börjat bemästra metoden och jag har lärt mig hur jag skall sy för att det skall gå så smidigt som möjligt. Tygerna som jag har valt går i rött eller rosa och kommer från vår stora tygsamling. Hittills har jag bland annat använt en rest av baksidestyget på mitt stjärntäcke, min systers elefantpåslakan, ett tyg som vi hade kjolar i när vi var små, ett gammalt förkläde, provlappar från en butik och så förstås en hel del loppisfynd. Jag skall fortsätta att sy mina rosa-röda åttkanter, så får vi se hur detta projekt kommer att utvecklas med tiden...
Viewing all 193 articles
Browse latest View live