Quantcast
Channel: Halmoxen
Viewing all 193 articles
Browse latest View live

Om ölhönan efter förvandlingen

$
0
0
Sådärja, nu har vår ölhöna blivit målad och klar.

Det tog ungefär tre timmars arbete med pensel och allmogefärg för att få vår fantasifågel att bli så här färgglad. "Det är roligt att prova att göra ett hantverk i gammal stil," säger mamma om målningen.

Insidan lämnades dock omålad, ty vid användning är det ju tänkt att man skall man hälla drycken däri och då passar det inte att den är målad just där. På utsidan, däremot, har det slösats desto mer på färgen. 

Nu pryder ölhönan med de stolta och färgglada stjärtfjädrarna sin plats på ett skåp i finrummet, och det återstår att se vad vi hittar på för något nästa gång...

Om vinröda handledsvärmare med volang

$
0
0
Jag är glad att det har blivit höst och kyligare väder, ty då får man äntligen använda alla de sjalar, halvvantar, handledsvärmare och tjocka tröjor som har legat på vänt under sommarhalvåret. Detta vinröda handledsvärmarpar som vi visar på bloggen idag har min mamma stickat.

Modellen är tämligen enkel med en bred resårstickning som övergår i en volang. Mönstret har vi använt oss av tidigare, till exempel till den här handledsvärmaren som är gjord efter samma princip. Det faktum att modellen är enkel är dock inte att betrakta som en nackdel ty det enkla är ibland det allra bästa.

Just den här sortens handledsvärmare med volang är särskilt snygga då de bärs under en jacka eller en långärmad tröja där hela handledsvärmaren eller bara volangen kan sticka fram ur ärmen. Det både värmer frusna händer och gör klädseln lite roligare.

Om hur lapptäcket fortsätter att växa

$
0
0
Lapptäcket börjar bli allt större; det är nu tillräckligt brett och skall bara växa lite mer på längden. Jag är ganska nöjd med hur det tar sig ut hittills, faktiskt; det är färgglatt men det beige tyget lugnar ändå ner intrycket och gör att täcket enligt min mening ändå inte blir för skrikigt.

Jag har försökt se till att två alltför lika tyger inte hamnar för nära varandra och jag har försökt sprida ut mönstren och färgerna över hela täcket. Dock inser jag att merparten av de tyger jag har använt till blommorna är loppisfynd, så jag måste se till att använda fler av mina egna gamla tyger nu mot slutet. Jag vill ju att täcket skall väcka gamla minnen till liv också och inte bara se vackert ut.

Det börjar även bli dags att tänka på om jag skall ha en kant runt täcket och vilken färg den i så fall skall ha. Just nu funderar jag på om inte rosa skulle kunna vara en passande kantfärg, men jag kommer säkert att hinna ändra mig i den frågan flera gånger innan täcket är avslutat och klart. Så hur det blir återstår ännu att se.

Jag kan i alla fall konstatera att det är oerhört roligt och beroendeframkallande att sy för hand. Ofta när jag kommer i gång med handsömnaden så hetssyr jag i flera timmar, ibland till långt in på natten. När blommorna börjar se ut så här, dock; då vet man att det börjar bli dags att ta en paus från sömnaden och ägna sig åt någonting annat (eller helt enkelt gå till sängs).

Om mitt första egensydda lapptäcke

$
0
0
Nu när jag är inne på temat lapptäcken och lappsömnad så tänkte jag passa på att berätta om det första lapptäcke som jag någonsin sydde. Det var sensommaren 2011, jag hade just sagt upp mig från ett stressigt jobb och behövde något slags terapeutiskt arbete att ägna mig åt om dagarna. Så jag beslutade mig för att försöka sy ett lapptäcke. Jag bestämde mig för att det skulle bli blått eftersom vi hade (och fortfarande har) gott om blå tyger, och alla kvadrater är därför sydda av tyger som har någon form av blått i sig.

Arbetsprocessen gick till så att jag skar ut kvadraterna med hjälp av rullkniv och skärmatta och sedan sydde jag ihop dem på symaskin, först till långa remsor och sedan sammanfogades dessa till ett täcke. Jag var så noggrann som jag förmådde men trots det blev det snett och ojämnt på sina ställen och jag fick ägna mycket tid åt att sprätta upp sneda sömmar och sy om. Mycket tid ägnades också åt att stryka isär alla sömmar, något som jag ju inte behöver tänka på nu när jag syr för hand runt pappmallar (och det kan vara rätt skönt att slippa det arbetet, måste jag säga).

Den uppmärksamme ser ju att det likväl blev lite snett här och var trots mina noggranna ansträngningar. Från mitt nuvarande perspektiv kan jag tycka att det inte gör så mycket då det sneda och vinda har sin egen charm, men medan jag var mitt uppe i sömnaden var jag naturligtvis inte så begeistrad utan jag ville förstås att det skulle se så perfekt ut som möjligt. Med tidens gång kan jag dock se det med nya ögon och tycka att det ser rätt okej ut ändå.

Det baksidestyg jag använde mig av köpte jag nytt till just det här täcket medan övriga tyger är rester från tidigare projekt eller återbrukade från gamla kläder, lakan, gardiner, etc. Beträffande baksidestyget så försökte jag först använda mig av ett enfärgat sådant, men det gjorde att det syntes alltför väl hur sneda mina quiltsömmar ofrånkomligen är att jag kände mig tvungen att ta bort det. Istället använde jag mig av det här mönstrade tyget, vars lite mer röriga intryck döljer det faktum att mina sömmar är långtifrån spikraka.

Mamma bidrog också till täcket med ett enkelt broderat hjärta och några blommor. I färgen blått, naturligtvis, eftersom blått var täckets tema.

Och i ena hörnet broderade jag lite spretigt in årtalet och mitt namn, såsom sig bör då man gör något lite större arbete som förhoppningsvis skall bevaras in i framtiden.

Sammanfattningsvis tog detta mitt första lapptäcke mig ungefär två veckor att sy och jag lärde mig mycket på arbetet med det, bland annat att jag egentligen inte är ägnad åt maskinsömnad, hur roligt det är att välja tyger till ett täcke och vikten av att använda ett mönstrat baksidestyg. Sedan dess har jag sytt två lapptäcken till på maskin men därefter har jag valt att sy för hand, och det är utan tvekan den metod jag föredrar. Det tar visserligen mycket längre tid men resultatet blir vackrare och jag behöver inte sprätta upp och göra om i tid och otid eftersom pappmallen ser till att det blir rakt med en gång. Dock skulle jag behöva träna mer på att sy på maskin, så kanske kommer jag ändå att göra fler maskinsydda lapptäcken i framtiden. Men först skall jag naturligtvis göra klart det handsydda täcke som jag arbetar med nu, vilket lär dröja ännu ett bra tag... 

Om ett tenntrådsarmband med vinröd koppartråd

$
0
0
Så har det blivit dags att förevisa ett av mina tenntrådsarmband igen. Den här gången är det ett armband som är tillverkat av två enkla snoddar och tre fyrflätor bestående av tenntråd och vinröd koppartråd. Eller är tenntråden kanske lila istället för vinröd, vilket somliga med bestämdhet har hävdat?

Det är alltid roligt att experimentera med koppartråd; man kan man ofta få tag i sådan i alla möjliga färger, och dessutom brukar det finnas flera olika sorter att välja mellan; både tjocka och tunna, blanka och matta. Just den koppartråd som jag har använt mig av här är en ganska blank variant som gjorde sig alldeles utmärkt till den här modellen.

Om pinnband i olika färgställningar

$
0
0
Det har blivit en hel del pinnbandsflätning gjord i detta hus. Jag har testat att experimentera med flera olika färgställningar och några rätt så enkla mönster. En del har jag dragit åt ganska hårt medan jag har låtit andra vara lösare för att få fram en annan effekt.

Den uppmärksamme ser att banden är lite ojämna, vilket egentligen stör mig eftersom jag gärna vill att det jag gör skall bli så perfekt och snyggt som det bara är mänskligt möjligt. Dock försöker jag vänja mig och anamma mammas devis: Dä ska synns att dä ä hanngjort.

Nu måste jag bara fundera ut vad jag skulle kunna använda alla mina pinnband till. De passar visserligen bra till att sätta upp håret med, vilket jag har berättat om tidigare, men jag borde kunna använda dem till fler saker än så. Det återstår således att fundera ut ett bra och passande pinnbandsprojekt.

Om den nya kanten på en loppisfyndad ullsjal

$
0
0
Av mina loppisfyndade sjalar som jag kom över under sensommaren är det hittills blott en som har blivit färdigställd och klar. Det är den röda ullsjalen som nu har fått en ny virkad kant i rött entrådigt ullgarn med små glaspärlor.

Jag har uppenbarligen dålig fantasi när det gäller virkade kanter, ty trots en del experimenterande med olika varianter så slutade det med att jag gjorde som jag brukar göra, det vill säga virkade vanliga enkla bågar av luftmaskor, fästa i varandra med en fast maska. Ett helt okej mönster men kanske inte det mest innovativa man kan hitta på. Jag hoppas att jag skall kunna vara desto mer kreativ när jag gör i ordning kanterna på de återstående två sjalarna, för att undvika att de får exakt likadana kanter de också.

Jag är i alla fall mycket nöjd med min loppisfyndade och tillika återbrukade sjal. Om den nu verkligen kan anses vara återbruk, vill säga, för hur definierar man egentligen det? Måste det vara någonting begagnat som får en ny funktion, eller räknas det som återbruk även om man gör i ordning någonting gammalt och använder det på samma sätt som det var avsett till? Nå, det är väl en definitionsfråga, förmodar jag, men jag betraktar det här som återbruk i alla fall. Och ett riktigt bra sådant, dessutom!

Om att dela ett hantverksintresse med sin mamma

$
0
0
När man som jag har ett stort intresse för hemslöjd och hantverk, och då i synnerhet textila sådana, är det förstås oerhört värdefullt att kunna dela det intresset med sin mamma. Det är fantastiskt bra att vi kan utbyta idéer och tankar, diskutera tekniker och genomförande och hjälpas åt med större projekt. Dessutom finns det hela tiden ett smakråd som kan komma med synpunkter och tala om för den andra huruvida det hon arbetar med ser bra ut eller ej.

Stickning är den slöjdform som vi båda behärskar bra och dessutom ägnar oss mest åt för tillfället. Mamma stickar just nu på ett par raggsockor och jag håller på med en sjal.

Dock finns det också slöjdformer som bara den ena ägnar sig åt. Mammas specialitet är ju yllebroderi, något som jag faktiskt aldrig ens har provat. Jag är inte särskilt bra på att brodera med moulinégarn och tror knappast att jag kommer att vara särskilt bra på att yllebrodera heller, men någon gång i framtiden kan det hända att jag gör ett försök. Dock inte för tillfället.

Och min specialitet är som bekant att sy tenntrådsarmband, något som mamma inte heller har provat.

Ibland gör vi också projekt tillsammans, såsom till exempel att jag stickar ett par vantar som mamma sedan broderar på, eller att vi som på bilden ovan hjälps åt med att överföra ett mönster till ett tyg. Att kunna samarbeta på det här sättet är fantastiskt och jag är mycket glad och tacksam över att kunna dela mitt textila hantverksintresse med min mamma. Det är verkligen superbra!

Om det första paret vantar jag någonsin stickade

$
0
0
Det har blivit dags att börja leta fram alla varma och tjocka vintervantar ur gömmorna, och medan jag häromdagen ägnade mig åt just den saken hittade jag dessa röda grovstickade vantar i en låda. Det är det första paret vantar som jag någonsin stickade, och i brist på annat av intresse att visa denna vecka så tänkte jag passa på att berätta om dem.

Vantarna stickade jag för mer än tio år sedan, mitt i sommaren när det egentligen var alldeles för varmt för att det skulle vara passande att ägna sig åt vantstickning. Jag använde mig av ett tjockt rött Lovikkagarn och de är gjorda i en klassisk modell som jag hittade i någon mönsterbok. Det var bland de första gångerna som jag stickade med strumpstickor och det var sannerligen inte det lättaste, ty jag var ovan vid stickorna som ville glida åt alla håll, och jag tappade maskor hela tiden. Det innebar således mycket krånglande innan det här vantparet blev klart.

Den uppmärksamme ser nog att det enkla broderiet längs uppviket vid handleden är ganska ojämnt och taffligt gjort, och jag borde kanske egentligen sprätta bort det och göra om det, ty jag vill nog hävda att jag kan prestera betydligt bättre än så här idag. Dock kan jag tycka att det ändå har sin charm att det ser ut som det gör, så jag tänker faktiskt låta det vara som det är, i all sin tafflighet. "Litte vinnt ä finnt," har jag fått lära mig, och även om jag inte alltid håller med om den saken så får det anses gälla det här vantparet i alla fall...

Om ett hårspänne med tenntrådsfläta

$
0
0

Jag läste i en inspirerande bok att man kan sätta tenntrådsflätor på hårspännen, och den idén var jag tvungen att prova. Jag har således klätt ett vanligt hårspänne med en bit renskinn och limmat fast en enkel tenntrådsfläta med rosa glaspärlor därpå. Detta var mitt första försök att dekorera ett hårspänne, och det blev ett förhållandevis lyckat sådant, måste jag faktiskt säga.

Det var dock inte särskilt enkelt att få till det här hårspännet; limmet kladdade och kletade överallt och det var svårt att få skinnet och flätan att sitta rakt och snyggt. Jag vet dessutom inte hur hållbart det kommer att vara i längden, eftersom flätan inte är fastsydd på renskinnet utan endast limmad. Kommer mitt hårspänne att kunna motstå väder och vind och tidens gång? Nå, det återstår ännu att se...

Om hemstickade raggsockor

$
0
0
Varma hemstickade raggsockor är ett måste på vintern när man skall gå omkring på kalla dragiga golv. Dessa båda par har mamma stickat och sänt iväg som julklappar. Förhoppningsvis har de kommit fram till mottagarna vid det här laget. Halmoxen vill i samband med detta passa på att önska alla en riktigt god jul.

Om ett tenntrådsarmband i regnbågens färger

$
0
0
Detta regnbågsinspirerade armband består av sex tenntrådsflätor med små glaspärlor och två tvinnade tenntrådssnoddar längs kanterna. De pärlor som jag använde mig av var ganska bleka i färgerna så det blev en milt pastellfärgad regnbåge snarare än en riktigt färgstark sådan. Jag föredrar starka färger så detta är kanske inte helt min stil, men man kan ju inte bara låsa sig vid en sak utan man måste våga testa lite annorlunda kombinationer också. Och det är just vad jag har gjort i det här fallet. 

Det innebär ganska mycket arbete att göra ett sådant här armband. Då flätorna ligger i sicksack så måste de vara lika hårt flätade och pärlorna måste sitta jämsides med varandra för att det skall gå jämnt upp. Det kan därför medföra en hel del krånglande fram och tillbaka och mycket pill innan man får det att stämma och se någorlunda snyggt ut.

Till sist gick det dock att få ihop det och jag är rätt nöjd med resultatet ändå, de bleka och ljusa färgerna till trots. Nu skall detta tenntrådsarmband strax få komma till användning.

Om en second hand-fyndad bonad

$
0
0
Som bekant så är jag svag för gamla broderade bonader och håller alltid ögonen öppna efter sådana då jag besöker second hand-butiker. Häromveckan kom jag över den här fantastiskt fina men lite sneda och vinda bonaden med religiöst budskap. Den är riktigt fin, tycker jag, och orden träffade mig dessutom rätt i hjärtat ty i likhet med de flesta andra har jag nog hårdnats lite väl mycket i den strid som kallas livet.

Den person som har broderat bonaden har dock slarvat lite och broderat innanför de ritade linjerna, vilket ju inte är helt korrekt. Tanken är ju att man istället skall brodera över det ritade mönstret för att det inte skall synas. Jag kan dock tycka att det inte gör så mycket och att de ritade linjerna som sticker fram här och var är en del av bonadens charm. Fast det kan jag bara säga då det är någon annan som har gjort den; hade det varit jag som hade broderat den så hade jag irriterat mig oerhört på det faktum att den inte är perfekt. Det är rätt märkligt, egentligen, att jag har högre krav på det jag själv åstadkommer än på det som någon annan har gjort.

När jag betalade för bonaden så pratade jag en stund med butiksbiträdet i second hand-butiken, en äldre dam som påtalade att det ligger mycket arbete bakom en sådan här handbroderad bonad, att det är synd att de har blivit så omoderna och att folk då inte uppskattar den här sortens handarbete längre. Nå, JAG uppskattar det i alla fall, svarade jag, och nu tänker jag hänga upp den här i mitt sovrum, omodernt eller ej. Och det är också just precis vad jag har gjort idag.

Om en stickad muff

$
0
0
För att bli av med lite gammalt restgarn provade jag att sticka en värmande muff. Den är stickad av ett melerat blandgarn som jag har haft liggande oanvänt i minst tio år men nu äntligen fick bruk för. Som dekoration sydde jag fast tre tofsar som nog ursprungligen är avsedda för gardinuppsättningar, men eftersom de var i samma färgskala som garnet tyckte jag att de passade som utsmyckning på min muff.

På insidan är den resårstickad i svart ullgarn och den är fodrad med en gammal sliten halsduk som egentligen var färdig att slängas men som nu kom till användning i alla fall. Dock insåg jag vid användning att jag borde jag ha försökt göra min muff ännu varmare och tjockare och fodrat den med något mer, ty vid starka vindar blåser det kallt rakt igenom den, märkte jag.

Min stickade muff får dock anses som en kul grej snarare än som någonting som jag kommer att ha bruk för. En muff är ju inget särskilt praktiskt plagg egentligen; det är ganska obekvämt att gå och hålla händerna framför sig hela tiden, tycker jag, och den kommer därför knappast att bli välanvänd. Men de är alltid roligt att experimentera och det var därför kul att prova att tillverka en egen.

Om nya tag med handsömnaden

$
0
0
Jag har varit lite trött på mitt handsydda lapptäcke på sistone och har inte heller haft någon vidare sömnadsinspiration, så därför har arbetet fått ligga på vänt ett tag. Idag fick jag dock lust att sy igen och jag har därför plockat fram täcket och tygerna för att börja på nytt med sömnaden.

Arbetet med täcket går som läsaren märker inte särskilt fort fram; det är mer än ett år sedan som jag började sy på det och jag är ju långt ifrån klar med det ännu. Nå, det får ta den tid det tar; jag vill bara sy när arbetet känns roligt och lustfyllt, och gör det inte det så väntar jag och ägnar mig åt någonting annat istället tills det känns roligt sy igen. Att det inte går särskilt snabbt gör ingenting; det innebär nog snarare att jag kommer att uppskatta täcket desto mer när det är klart eftersom jag vet hur lång tid det tog att färdigställa det. Och för övrigt är det ju bara bra med riktig gammal hederlig slow craft...

Om lapptäcket och hur det växer vidare

$
0
0
Jag har gjort ett nytt ryck med mitt handsydda lapptäcke och det är nu så långt att jag fick stå på tå och sträcka armarna så högt upp över huvudet som jag bara kunde för att fästa det med nålar mot väggen. Jag vet inte riktigt hur långt jag skall göra det men det känns som om det börjar närma sig färdig längd, ty det skall ju helst inte vara längre än en vanlig säng.

Det syns ganska väl på bilderna hur eländigt skrynkligt täcket är; jag har sytt på det under lång tid och därmed skrynklat till det ordentligt. Därutöver skulle det nog behöva tvättas, ty jag har haft det med mig både ute och inne och har arbetat med det i olika miljöer. Dessutom blir det kvar lite klisterrester efter tejpen på sina ställen och dessa behöver också tvättas bort. Fast det kan jag givetvis inte göra förrän handsömnaden är klar och alla pappmallar är borttagna. Och sedan är frågan vad jag skall ha för stoppning i täcket; billig men lättskött syntet eller skall jag kosta på med riktig quiltvadd av ull? Det får jag fundera på medan jag syr vidare...

Om ett nytt fodral till mobilen

$
0
0
Mitt mobilfodral av återbrukstyger har använts ganska flitigt till vardags under mer än ett års tid, men på sistone har det börjat se slitet och ganska smutsigt ut. När det dessutom gick hål på det insåg jag att det började bli dags att tillverka ett nytt mobilfodral som man inte behöver vara särskilt rädd om, utan som passar att använda dagligen och i vardagslag.

Kanske borde jag ha varit lite mer kreativ och försökt tänka ut någon nyskapande och annorlunda idé när jag nu skulle sy ett nytt mobilfodral, men jag var rätt nöjd med mitt gamla färgglada och lappsömmade fodral så jag beslutade mig för att tillverka ett liknande enligt samma princip. Jag använde samma pappmallar som jag använder för att sy mitt lapptäcke och tygerna valde jag ut på måfå ur min omfattande tygsamling.

De flesta av de tyger som jag använde mig av är loppisfyndade, några kommer från mitt inköp av lapptäckstyger i somras och några är återbrukade från gamla gardiner och sängkläder, till exempel den fina elefanten som en gång har suttit på min systers påslakan. Fjorton lappar syddes ihop för hand och snart skall de sys ihop på symaskin till ett mobilfodral. Fortsättning följer...

Om det färdiga mobilfodralet

$
0
0
Så här blev då mitt nya mobilfodral, som jag lyckades färdigställa efter en hel del bråk med en symaskin som krånglade och inte gjorde som jag ville. Jag har verkligen fått god användning för min sprättkniv under det här projektet då min ihopsömnad av fodralet inte blev lyckad på första försöket (och inte på det andra heller), men efter många om och men lyckades jag till sist få till det.


Jag har fodrat mitt fodral med en bit loppisfyndad lila lakansväv, detta för att göra det stadigare och skydda mobilen från repor och skador. Fodret är lite mindre än den lappsömmade utsidan och jag sydde sedan fast det för hand en bit nedanför öppningen.

Jag gillar det faktum att mitt fodral blev riktigt färgglatt och jag måste säga att jag tycker att baksidan blev snyggare än framsidan eftersom den i sömmen där tygerna möts består av fler färger. Och ju mer färg desto bättre, enligt min mening. Dessutom är fodralet praktiskt eftersom alla de tyger jag har använt mig av är bomullstyger, och det gör att det går att tvätta fodralet på hög värme i tvättmaskin vid behov.

Sammanfattningsvis är jag rätt nöjd med mitt nya mobilfodral och jag har redan använt det varje dag under den senaste veckan. Förutom färgerna så gillar jag det faktum att det är personligt och att ingen kan ta miste på att mobilen med det här fodralet tillhör mig, ifall jag skulle råka glömma den på till exempel jobbet. Superbra!

Om blå tumvantar med korsstygnsbroderi

$
0
0
Egentligen är det ju helt fel tidpunkt på året för att visa upp varma tumvantar, men när nu dessa har blivit klara så måste de ju dokumenteras, vårväder eller ej. Detta par har mamma stickat av ett blått blandgarn som från början var tänkt till ett annat projekt som dock aldrig blev av, och det har gjort att garnet har blivit liggande. Nu kom det dock till sist till användning. Den slätstickade modellen är tämligen enkel och har resårstickning runt handlederna.

På handryggarna broderades med korsstygn vad som mest liknar två stiliserade hjärtan. Broderiet är hämtat ur en mönsterbok och visade sig passa perfekt till detta par vantar. (Det är för övrigt inte lätt att hitta på kreativa sätt att ta bilder på vårt hantverk; ofta blir alla bilder ganska lika varandra, men att luta vantar mot ett stånd med snödroppar har jag inte gjort förut. En ny och kreativ idé, således.)

Om början på ett yllebroderat armband

$
0
0
Mamma och jag fick lust till ett nytt yllebroderiprojekt, och den här gången bestämde vi att vi skulle tillverka ett armband. Mamma ritade ett enkelt mönster och jag överförde det sedan till en bit varmgul kläde så att hon kunde brodera därefter.

Själva skissen ser kanske inte så märkvärdig ut men när väl mamma hade broderat motivet på tyget såg det desto bättre ut. Det är det som är charmen med yllebroderi; även det enklaste mönster blir riktigt fint. Nästa steg är att jag skall montera armbandet och hitta på en passande stängningsanordning (till exempel knappar och knapphål, hyskor och hakar, tryckknapp, etc.) och vi har båda lite olika teorier om hur det bäst skall göras. Det återstår ännu att se vilken metod som vi kommer att använda oss av. Fortsättning följer.
Viewing all 193 articles
Browse latest View live